lördag 20 februari 2010

Stackars Jane

Så bevittnade jag ännu en massaker av min älskade Jane Eyre. Den här gången en filmatisering från 1997 med Samantha Morton i titelrollen och Ciaran Hinds som Rochester. En bra rollbesättning, inte tu tal om det, men manuset, manuset! Varför, ack varför, hackar man gång på gång ner denna utmärkta roman och plockar ut det man anser vara godbitarna (kärlekshistorien), bättrar på (?) och tar bort? Varför inte göra en serie om sex delar istället och ha med alla beståndsdelar från romanen: allt det som gör Jane till Jane och Jane Eyre till Jane Eyre?
Den bästa filmatiseringen enligt mig är den från 1983 med Timothy Dalton och Zelah Clarke för att den följer romanen slaviskt och dessutom är Dalton i mina ögon perfekt som Rochester; dark, brooding, sliten av livet, brysk men känslig. Zelah Clarke är en aning för beskäftig kanske men hon är helt okej. Jane är ju ganska näbbig av sig men kanske saknar Clarke Janes lågmäldhet.
Hur som helst. Denna film med Morton och Hinds finns i en box där det också finns en filmatisering av Svindlande höjder (den ska beskådas ikväll), en miniserie om syskonen Brontë från 1973 och believe me, det märks att den är från -73. Tala om trollperuker! Skådespeleriet är dock utmärkt och man ser en ung Michael Kitchen i rollen som brodern Bramwell. Vidare finns en dokumentär om systrarna som också skall beses vid tillfälle.

Efter Sargassohavet och denna "påbättrade" version av Jane Eyre känner jag att jag kanske borde läsa om romanen, men samtidigt är det fel årstid för det. Jag läser alltid JE på hösten. Nå, det dröjer inte länge förrän oktober är här och löven gulnar. Då plockar jag fram JE igen för att försäkra mig om att den fortfarande är bäst.

För övrigt: Flickan vid stenbänken finns nu på billig dvd och den ligger och väntar på mig på bibblan. Lycka! Dessutom har den superba serien om Lillie Langtry också kommit på dvd. Ett måste för en viktorianaporrslav.

4 kommentarer:

Pomegranate sa...

Ojoj, här fanns så mycket att kommentera, var ska jag börja... Ja, exakt denna Jane Eyre var det jag menade! Tänk att det alltså bara är fyra år mellan Timothy Dalton som Rochester och som James Bond, det känns som två olika tidsåldrar. Jag har som sagt inte sett den här versionen men jag tycker att clarke verkar bra, inte FÖR vacker men med personlighet. Och ja, varför ska alltid tiden på Lowood hastas förbi, och det säger jag inte bara för att jag gillar internatskildringar utan för att det ju verkligen har betydelse för vem Jane blir. Omläsning gör sig bäst på hösten, inledningen är ju så höstruskigt härlig. Jag trodde jag hade hittat en ny översättning för ett tag sedan, men den visade sig vara från 1999, inte så ny alltså, men förutom att första meningen är ändrad till vad jag tycker det sämre, föredrar jag nog den framför den gamla. Har du någon åsikt ang detta?

Flickan vid stenbänken har jag bara svaga minnen av, minns att jag tyckte Berta var lite för sockersöt i Anna Björks gestalt.

Lilly Langtry ska införskaffas och det sfsm.

Åh herregud vad jag maler på... ber om ursäkt men jag blir så exalterad.

Inkling sa...

Ja, just det. Det måste vara inledningsscenen i JE som gör att jag alltid får lust att läsa den på hösten... När hon sitter och gömmer sig bakom tjocka gardiner i fönsternischen.

Jag tyckte att Anna Björk var bra som Berta, lite allvarligt fundersam så där, men jag följde faktiskt inte serien då. Jag hade väl konstigt nog annat att göra. Men eftersom böckerna är så bra måste man ju ha dvd:n... Den är dessutom inspelad på Vittskövle Slott här i Skåne och det är så vansinnigt vackert med sin vallgrav.

När det gäller översättningen av JE vet jag inte riktigt vad jag tycker... Jag håller mig till min engelska utgåva och så har jag en skamfilad (med betoning på skam eftersom den är stulen på ett skolbibliotek...) översättning från sextiotalet som jag gillar. Det skulle vara roligt att läsa den allra första översättningen av den.

Feel free to mala på. Jag har all förståelse.

Pomegranate sa...

Jag måste ha missat/glömt bort det mesta av Flickan vid stenbänken, jag visste inte ens att de var på Rosengåva, trodde bara det var första boken som filmatiserats. Ska bli spännande att se den.

Apropå gamla översättningar fanns det på Vittsjö bibliotek en något ålderstigen utgåva av Svindlande Höjder, "Blåst" var titeln då och i förordet kunde man läsa att Bramwell var den mest begåvade av syskonen men att han tyvärr blev "en brutaliserad opiumätare" (ett citat man inte glömmer).

Har du hunnit se Svindlande Höjder och miniserien förresten?

Inkling sa...

Jodå, det är alla böckerna - dvs de tre första, som är filmade och redan i andra (tredje?) avsnittet åker de till Rosengåva. Jag håller på att se den nu - och den är faktiskt riktigt bra och följer böckerna fint även om den är förkortad.

Blåst? Vilken märklig titel, men jag antar att det ska uttalas [blå:st] med långt å istället för kort, som i Erlend Loes bok med samma titel. Eller menas att Heathcliff blir blåst när Cathy gifter sig med Edgar...haha!?
Brutaliserad är en underbart ord och särskilt effektfullt står det sig tillsammans med opiumätare...Kul att du kommer ihåg det!

Såg SH igår och visserligen följde den romanen bra men perukerna, PERUKERNA! Vad är det med rekvisitörerna??? Isabelles och Catherines (dotterns) blonda peruker är helt vidriga och skär sig mot deras vindpinade rosa ansiktsfärg - och för den delen mot hela landskapet. Och Heathcliff var ingen bra Heathcliff. Fast Matthew McFadyen var bra som Hareton, men han är ju bra i allt.
Pallade faktiskt inte se miniserien om syskonen klart. Det var svårt att koncentrera sig på annat än Trolltider-perukerna och Michael Kitchens svettiga (opiumsvettiga) överläpp.. Jag får göra ett nytt försök någon annan gång.
Den där Brontë-boxen var kort sagt inget att ha, tur att jag lånade den på bibblan och inte köpte den.